varför är det snällt att vara hård?

En sak jag fått höra ibland som jag absolut inte håller med om är att jag är en hård mamma.
För mig är det så att om mitt barn är på väg att göra något otillåtet eller redan har påbörjat det så är jag noga med att tala om konsekvenser om hon inte slutar.
Det handlar inte om hot utan det brukar vara den verkligen orsaken. "Du får inte leka med tändstickorna, du kan bränna dig"
då detta ofta är för abstract så är det inte alltid det funkar. Då lägger jag på någon omedelbar konsekvens för att förtydliga.
"Om du inte lägger ner tändstickorna så blir det inga tända ljus ikväll"
"Om du inte klär på dig nu så går vi inte till lekplatsen"
"Om du inte sitter ordentligt när du äter så tar jag undan maten"
"Om du inte kan dela med dig av dina leksaker så tar jag undan leksakerna"
"Om du inte kan kan lyssna på mig så får du inte åka med till leksaksaffären. Då får du stanna hemma med pappa istället"

Det som är väldigt viktigt här är att det inte får bli falska hot. Det ska vara sant! Det HAR hänt att jag tagit undan leksakerna. många gånger, Det HAR hänt att hon inte fått följa med, att vi inte gått till lekplatsen osv osv. Nu var tändstickorna lite extremt för dem har vi såklart lagt där hon inte kommer åt dem men det var det bästa jag kom på just nu.

Det är nämligen inte så vanligt att man behöver säga till vår dotter om saker som kan vara farliga. hon är duktig på att sluta om man säger "Det där är farligt, var snäll och vänta så hjälper jag dig".

Det där med lekplatsen däremot. Hon skulle ICKE ha kläder på sig och jag hade bett henne ta på dem flera gånger utan resultat. Förklarat att man måste ha dem på sig (jag försöker alltid vara pedagogisk i första hand men jag ger det inte mer än max 3 försök om jag inte ser att hon försöker vara tillmötesgående)
tillslut sa jag till henne "om du inte klär på dig nu så går vi inte till lekplatsen. Då stannar vi hemma och städar så får du ha tråkigt istället". Hon klädde ändå inte på sig varpå jag klädde av mina ytterkläder igen och tog fram dammsugaren.
Hon grät o grät o grät och sa att hon skulle klä på sig. När hon hade lugnat sig så satte jag mig och pratade med henne om det. Om att det inte var roligt att försöka göra roliga saker för henne när hon inte ens kan göra något så lite som att klä på sig ytterkläderna. Att jag tröttnade och valde att göra något som JAG ville istället. Vi pratade om hur hon ska göra nästa gång och hur vi hade kännt osv. Den diskussionen har vi aldrig mer behövt ha. hon var 2 år. Hon förstod och hon kom ihåg.

BUP lärde mig att alltid ge 2 alternativ.
Men att vinkla dem så jag vinner på båda. Det ska alltså inte vara "vad vill du ha till mellis" utan "vill du ha äpple eller päron".
I lekplatsfallet blir alternativen, vilket jag var mycket tydlig med, klä på dig så går vi och leker, eller klä inte på dig så stannar vi hemma.

Att låta bli att klä på sig och ändå gå o leka finns inte.
Hon valde alltså själv det som var tråkigt och fick då ta konsekvenserna av det.

Genom att vara tydligt och konsekvent sätter jag upp ramar. Inom ramarna är allting fritt men ramarna är tydliga och man får inte gå utanför dem.

Fördelen med detta är lite som om jag gräver ner ett elstängsel nånstans! Du vet inte var det är och jag flyttar det dessutom ibland. ibland stänger jag av det och det har olika styrka dessutom.

Detta hade sannolikt gjort dig stressad som fan. Dessutom om det hyffsat ofta gick att gå ganska långt innan staketet sa ifrån eller staketet ofta var avstängt så hade du sannolikt blivit mer benägen att prova och se om du har tur.

Eller så sitter du och kastar utlösaren för du vill veta var är staketet? var går gränsen? var är du trygg??

Eller som spindlar. Det kommer en stor jäkla spindel krypande på golvet. Fy vad jobbigt. Det är verkligen inget roligt. Du hämtar en burk för att fånga den. När du kommer tillbaka är den borta!! Hur avslappnad är du resten av kvällen?

Att veta var spindlen är, staketet är nergrävt, gränserna går ger trygghet. Om man VET var det smäller, man VET hur man ska undvika det så kan man själv styra över situationen. DET ger trygghet och jag tror det är därför dom "bråkiga"barnen trivs hos mig. För dom vet exakt var gränserna går och det gör att dom slappnar av och kan lita på mig. Dom vet också att jag är stenhård med konsekvenser och det gör att de respekterar mig. För jag ljuger inte. Att säga "om du inte lyssnar på mig så får du inte se på tv" och sen ge efter när barnet gråter är att ljuga. Och då är man inte pålitlig i något sammanhang.

Jag har fått beröm för mitt sätt att vara av föräldrar, BUP och av de chefer jag haft då det märks att barnen mår bra av att jag är sån.

Min egen dotter är väldigt trygg. Hon har mer eller mindre hoppat över trotset. Just nu håller hon på att byta förskola och är då inne i en orolig period. Då låter hon bli att svara när man pratar och hon tramsar väldigt mycket med att prata bebisspråk eller viska och sånt så man inte hör henne. Det är en reaktion på att det sker mycket just nu. Mer än så gör hon inte! För trots handlar om att testa gränser och det behöver hon inte göra. Hon VET ju redan var gränserna går och är trygg med det för hon vet också hur hon ska göra för att inte nå gränsen.

Jag anser själv att jag är väldigt snäll som är ärlig och som visar mitt barn tydligt hur hon ska få makt över situationer. Jag anser att jag är snäll som är pålitlig och som lär henne att hantera känslor och pratar med henne om hur hon ska göra nästa gång så hon är förberedd. Jag anser att jag är snäll som förbereder henne för en värld där man inte alltid får som man vill bara för att man skriker.

Därför anser jag att man är snäll när man är hård.

Att förebygga vanliga problem

Problem som jag hör att många har med sina barn i ca 1 års åldern är

1. borsta tänderna
2. Borsta håret
3. Extremt matkladdande
4. nyp, slag, bit, ja ni vet. hårdhänta små fingrar


Så här kommer mina förebyggande knep och lösningar om problem har uppstått (lösningarna har jag kommit på när folk frågat om råd och då har jag hittat på saker som funkat)

1. Direkt när barnet började få tänder så gav jag henne en tandborste. Varje gång hon låg på skötbordet fick hon ligga och gnaga på tandborsten. Hon kopplade ihop den med hur mysigt hon faktiskt tyckte det var att ligga på skötbordet och hur skönt det var att klia på tänderna.
Min dotter har alltid älskat att borsta tänder och vi har periodvis fått gömma tandkrämen för annars har hon borstat hela dagen.

Om man då har problem med sin knatte som inte lärt sig älska detta så kommer här ett förslag på hur man löser det (beprövat knep). Borsta på varann! Alltså låt barnet borsta dina tänder medan du borstar barnets. Jag lovar, ungen glömmer bort att inte vilja få tänderna borstade!

2. Redan när det bara var dun så borstade jag håret på barnet. Jag hade en jättemjuk borste och vi borstade med den varje gång hon badat. då var hon sådär nöjd och inpackad i en gosig handduk och kopplade alltså hårborstningen till den där positiva känslan.
vi hade inga problem att borsta håret på henne sen och har aldrig haft.
När det började komma knutor dock så hände det att hon ju tyckte att det gjorde ont. då stannade jag upp och förklarade att om hon är stilla så kan jag hålla i håret med en hand och borsta med den andra. då gör det inte ont.
Är hon inte stilla så kommer jag att hålla i henne med en hand och borsta med den andra. då gör det ont för håret SKA borstas.
Det var alltså upp till henne om det skulle göra ont eller inte. Det var inte upp till henne om håret skulle borstas eller inte.

för mig handlar det om att ge barnet val. 2 val, jag vinner på båda.
1. var stilla när jag borstar så gör det inte ont
2. var inte stilla när jag borstar, men då gör det ont.

Vad hon än väljer så blir håret borstat. Hon har alltid valt att vara stilla.

3. Matkladdande.
När min dotter var bebis så envisades jag med att torka munnen på henne med skeden hela tiden. Jag gillade inte att hon var kladdig överallt. Jag fick höra av en bekant att hon fått besked på att man inte ska göra det. Att man får stålsätta sig själv för om man torka bort det så lär sig inte barnet att själv torka bort det med tungan.
Jag fick inte ihop denna logik för som jag ser det så om man alltid låter barnen vara kladdiga så vänjer dom ju sig vid att det är så det SKA kännas men om man alltid torkar av så vänjer det sig vid att det ska kännas torrt och kommer då själva att eftersträva att slippa kladdet.
Så jag torkade envist och har en dotter med ett fantastiskt bordsskick när det gäller det. Det är väldigt sällan som det spills något eller som hon blir särskilt kladdig och så har det alltid varit. Hon har alltid torkat av sig direkt och försökt att inte bli kladdig eller spilla. ALLTID

4. Små barn knips, slåss, drar i håret, bits osv.
här använde jag en kombination av vad som kallas utsläcking OCH oförenligt beteende.
Detta är ord jag använder när jag tränar hund.
Utsläckning = när du gör fel så händer INGENTING, alltså allt det roliga bara tar stopp. världen står stilla och all uppmärksamhet försvinner. Detta är en form av bestraffning. Rent konkret. om hon slog mig så tog jag hennes hand och klappade mig själv på kinden och sa "klappa fint". jag provade detta 2-3 gånger. om det inte fungerade så satte jag henne på golvet och reste mig upp brevid. Sen provade vi från början igen. Detta funkade SNABBT. Men jag fick ju göra samma sak varje gång såklart!

Mitt resonemang här är att barn inte förstår smärta de orsakar och därför ganska mycket skiter i om jag säger aj eller vrålar högt. Det är mest spännande. Samtidigt måste jag på något vis nå fram och förklara att det är fel att slåss, knipas osv. för barnet blir det tydligt. slåss blir negativt för barnet. vill man röra så klappar man snällt. För det gäller att barnet ska känna att det där var ju inte lönt! Det gav inget roligt alls ju!!
Sen tänker jag också så att om barnet drar mig i örat och jag istället skulle välja att bli arg så har jag kanske lärt barnet att dra i ÖRAT ger den effekten. detta måste dock testas upprepade gånger. Jag har ju inte lärt barnet vad som händer om man istället drar i läppen!! det måste också undersökas.
därför är det viktigt att lära barnet hur man rör vid någon annan.

Vad, hur, varför?

Vem är jag och vad har jag för rätt att skriva såhär?

Den här bloggen skrivs på önskemål från ett flertal personer. Dom har tiggt i över ett år nu men jag tyckte det kändes dumt. Eller egentligen bad dom om en bok. Jag kände att en blogg kändes bättre.

bloggen handlar om mitt tänk som förälder. Hur jag uppfostrar min dotter och varför jag resonerar som jag gör.

Min bakgrund är väl orsaken till hur jag tänker.
Först pluggade jag till fritidsledare, jobbade som det också. Jobbade som kontaktperson åt förståndshandikappade också.
Sen gick jag över i skolans värld och jobbade som elevassistent. ADHD och autism var det jag hanterade då. Detta i sammarbete med pedagoger, föräldrar och BUP. Jag sög i mig all information jag fick av BUP och tyckte det var jätteintressant.
Faktum är att jag alltid varit intresserad av psykologi och beteendevetenskap så då var det ju spännande att få diskutera med BUP!

Nånstans i allting hann jag med att jobba på förskola också. 3 st!

En sak som varit gemensam överallt har varit att de barnen som anses vara bråkiga, stökiga osv har dragits till mig liksom jag till dem. Jag har en förmåga att komma överens med dem och vinna deras respekt samtidigt som jag ger dem min. Vi funkar bra ihop!

Efter detta skaffade jag en valp och började klickerträna. klickertänket, för det är mer än en dosa, det är ett helt sätt att se på saker, var liksom helt rätt för mig. Jag fattade direkt och började se allting ur ett klickerperspektiv.

Det handlar mycket om att vara väldigt konsekvent. att samma sak alltid ger samma konsekvens. Samma stimuler ger samma respons liksom. bra som dålig.
Det handlar om att fokusera på det positiva och ersätta det negativa med något positivt.
Det handlar om att inte bara säga nej så får du inte göra. inte så heller. eller så. nej itne det heller. nej nu gör du fel igen. nej, inte så, inte så heller. det är också fel. osv osv.
utan säga "gör såhär istället!"
Det är rakt, tydligt och respektfullt. Och det passade ihop med allt annat jag lärt mig.

Så fick jag barn och det blev naturligt för mig att tänka klicker även med dottern.
Många skojjar och säger "kan man klickerträna sitt barn?" ja det kan man. men man använder inte den lilla dosan. barn kan man prata med så det behövs inte men man använder samma tänk.

Och det är det den här bloggen handlar om! Hur jag löser olika situationer och varför.

Min dotter är nu 4 år. Vi får jämnt och ständigt höra hur trevlig, snäll, trygg, lätt att ha att göra med osv hon är. Hur bra hon är på att ta till sig information och göra som hon blir ombedd, hur glad hon är..

Hon har i princip inte trotsat nånting. jag tror faktiskt inte på det ordet men det kommer i ett senare inlägg.
Och hon säger själv ofta "jag lyssnar på dig mamma för jag vill det för det känns bra att göra som du säger"

Min dotter är för den delen ingen som inte säger ifrån om hon tycker något är orättvist. Men hon SÄGER ifrån. hon skriker inte. Hon talar om väldigt pedagogiskt vad hon anser är orättvist och hur man bör göra istället.
Självklart blir hon arg, självklart struntar hon i mig ibland men jämfört med många andra barn så är hon extremt lydig och mild.

Jag anser inte att jag är bättre än någon annan. Jag har hittat en metod som funkar sjukt bra för oss och om någon vill ta del av det så får man gärna det. Tycker man jag har fel så ska man inte apa efter helt enkelt!
Kommentarer går inte att lämna anonymt för jag är allergisk mot anonyma påhopp. Man får stå för vem man är och då är man välkommen att skriva vad man vill.

Den här bloggen är för de personer som bett mig skriva den. Ni andra kan väl bara låta bli att läsa om ni inte gillar den :o)