Vad, hur, varför?

Vem är jag och vad har jag för rätt att skriva såhär?

Den här bloggen skrivs på önskemål från ett flertal personer. Dom har tiggt i över ett år nu men jag tyckte det kändes dumt. Eller egentligen bad dom om en bok. Jag kände att en blogg kändes bättre.

bloggen handlar om mitt tänk som förälder. Hur jag uppfostrar min dotter och varför jag resonerar som jag gör.

Min bakgrund är väl orsaken till hur jag tänker.
Först pluggade jag till fritidsledare, jobbade som det också. Jobbade som kontaktperson åt förståndshandikappade också.
Sen gick jag över i skolans värld och jobbade som elevassistent. ADHD och autism var det jag hanterade då. Detta i sammarbete med pedagoger, föräldrar och BUP. Jag sög i mig all information jag fick av BUP och tyckte det var jätteintressant.
Faktum är att jag alltid varit intresserad av psykologi och beteendevetenskap så då var det ju spännande att få diskutera med BUP!

Nånstans i allting hann jag med att jobba på förskola också. 3 st!

En sak som varit gemensam överallt har varit att de barnen som anses vara bråkiga, stökiga osv har dragits till mig liksom jag till dem. Jag har en förmåga att komma överens med dem och vinna deras respekt samtidigt som jag ger dem min. Vi funkar bra ihop!

Efter detta skaffade jag en valp och började klickerträna. klickertänket, för det är mer än en dosa, det är ett helt sätt att se på saker, var liksom helt rätt för mig. Jag fattade direkt och började se allting ur ett klickerperspektiv.

Det handlar mycket om att vara väldigt konsekvent. att samma sak alltid ger samma konsekvens. Samma stimuler ger samma respons liksom. bra som dålig.
Det handlar om att fokusera på det positiva och ersätta det negativa med något positivt.
Det handlar om att inte bara säga nej så får du inte göra. inte så heller. eller så. nej itne det heller. nej nu gör du fel igen. nej, inte så, inte så heller. det är också fel. osv osv.
utan säga "gör såhär istället!"
Det är rakt, tydligt och respektfullt. Och det passade ihop med allt annat jag lärt mig.

Så fick jag barn och det blev naturligt för mig att tänka klicker även med dottern.
Många skojjar och säger "kan man klickerträna sitt barn?" ja det kan man. men man använder inte den lilla dosan. barn kan man prata med så det behövs inte men man använder samma tänk.

Och det är det den här bloggen handlar om! Hur jag löser olika situationer och varför.

Min dotter är nu 4 år. Vi får jämnt och ständigt höra hur trevlig, snäll, trygg, lätt att ha att göra med osv hon är. Hur bra hon är på att ta till sig information och göra som hon blir ombedd, hur glad hon är..

Hon har i princip inte trotsat nånting. jag tror faktiskt inte på det ordet men det kommer i ett senare inlägg.
Och hon säger själv ofta "jag lyssnar på dig mamma för jag vill det för det känns bra att göra som du säger"

Min dotter är för den delen ingen som inte säger ifrån om hon tycker något är orättvist. Men hon SÄGER ifrån. hon skriker inte. Hon talar om väldigt pedagogiskt vad hon anser är orättvist och hur man bör göra istället.
Självklart blir hon arg, självklart struntar hon i mig ibland men jämfört med många andra barn så är hon extremt lydig och mild.

Jag anser inte att jag är bättre än någon annan. Jag har hittat en metod som funkar sjukt bra för oss och om någon vill ta del av det så får man gärna det. Tycker man jag har fel så ska man inte apa efter helt enkelt!
Kommentarer går inte att lämna anonymt för jag är allergisk mot anonyma påhopp. Man får stå för vem man är och då är man välkommen att skriva vad man vill.

Den här bloggen är för de personer som bett mig skriva den. Ni andra kan väl bara låta bli att läsa om ni inte gillar den :o)